Livsmedelslagstiftningen syftar till att skydda konsumenterna genom att maten är säker. Konsumenterna ska få den information om livsmedlen som krävs för att kunna göra egna val. Vidare ska livsmedelshanteringen vara redig, det vill säga konsumenterna ska kunna känna sig trygga och inte bli lurade.
EG-förordningen (178/2002) omfattar grundläggande principer och krav inom livsmedelslagstiftningen. Den innehåller bland annat livsmedelsföretagarnas skyldigheter. Förordningen säger att livsmedelsföretagare ska se till att livsmedel uppfyller de krav som ställs i lagstiftningen. Det står till exempel att livsmedel inte får säljas om de inte är säkra, det vill säga om de är skadliga för hälsan eller på annat sätt inte duger som livsmedel. Livsmedelsföretagare ska kunna tala om varifrån råvarorna eller det färdiga livsmedlet kommer och till vem de sålt livsmedlet. Livsmedelsföretagaren måste kunna dra tillbaka ett livsmedel om det inte är säkert.
Den svenska livsmedelslagen (SFS 2006:804) kompletterar EG- förordningarna. Den innehåller bland annat regler om kontroll, avgifter, straff och överklagande. Livsmedelsverkets föreskrifter grundar sig ofta på EU-direktiv, eller också kompletterar de EG-förordningar. Bara några få föreskrifter saknar EU-anknytning. På Livsmedelsverkets webbplats kan du hitta gällande lagstiftning och information om EG-förordningar med mera. Se länkar till höger.